Lajviga ting

Följande konversation utspelade sig i förra veckan.

Han: Vad gör du, älskling?

Jag: Skiver ett blogg-inlägg...

Han: Har du en blogg?? Hur länge har du haft det?
Jag: Ja, och flera år, fast jag började just om på en ny eftersom jag inte skrivit i den andra.

Han: Vad coolt att du har en blogg, då kan du försörja mig sen när du blir rik och berömd.
Jag: ? Alltså den handlar om mina hantverk och lajv.

Han: Du kan kalla mig Olajv!
Jag: Haha, då låter ju Olajvaren bättre.

Han aka Olajvaren: Det låter ju som om jag är värsta ond.

 

Haha, han är fin min kärlek. Det spårade ännu mer sedan. Olajvaren är verkligen ingen lajvare, men han står ut med mig ändå, det är väl ändå fint?

Jag ska ju på Krigshjärta VI Svartvatten till sommaren och jag har haft en del ågren pga min oerhörda brist på stridsträning. Mitt livs enda bofferstrid började med att jag blev nockad. Och det där vapnet jag hade då fick returneras pågrund av konstruktionsfel. Pengarna tillbaka, ja tack. Något nytt köptes aldrig in, några fler strider genomfördes ej. Om jag tyckte det var på tiden att börja öva? Jajjemän.

 

Så igår blev det då äntligen av, inte så ambitiöst så här till en början eftersom vi endast var tre personer som kunde just igår men jisstanes vad roligt det var! Självklart märks det att jag har lite erfarenhet jämfört med någon med större, men det var långtifrån så farligt eller svårt som jag föreställt mig att det skulle vara. Sen att jag blir helt fnissig av adrenalin är kanske något jag behöver arbeta med också. Eller så får jag kalla mig för den fnissande cordoven.

Skratta faran i vitögat? Bah! Här fnissar vi ihjäl dem!